#12

Idag föll jag.
Som en fura kan man kanske säga, eller så säger man som det är; som en person yr av intryck, upplevelser och effekterna av fyra på varandra följande dagars utgång som glömt av att äta och dricka på nästintill ett dygn faller när hon svimmar och slår huvudet i asfalten.
Det vill säga, mycket hårt och mycket utsatt, ensam mitt på Astor Place, utan telefonnummer till den som det väntades på, utan förmåga att svara något mer än 'I really need to sit down' till den Starbucks-anställde som försökte erbjuda mig vatten.

Aldrig att jag känt mig precis så utsatt, och precis så mitt i konsekvenserna av vår dyrkan av självkontroll som där och då.

Nu har jag ett sår längs mitt ögonbryn och mitt kindben och det burgna judiska paret på tunnelbanan tittade på mig som på en utsatt kvinna.