This just in: skamkänslan/fnisset storlek större av minnet på hur jag igår, full och glad och övermodig på Public Assembly i Williamsburg, a) frågar som första fråga till killen från Trinidad "Do you play cricket? I'm reading this book and there's this guy from Trinidad who's like, really in to cricket" b) försöker 'prata om ras' med samma kille samtidigt som jag dansar till MJs "Billie Jean", så överlycklig över att äntligen vara på ett ställe där de spelar min sorts musik att jag inte ens generas av de stora svarta männens uppenbart hånfulla blickar.
Gode gud vad det är härligt att känna att man lever.
(Boken, som för övrigt är helt fantastisk, har jag lånat av Emil och heter Netherland och är skriven av Joseph O'Neill)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar